sasomjagar

Det finns så mkt folk inte vet om mig och som inte syns på mig nu. jag har adhd och haft den diagnosen i lite mer än ett år nu. När jag va liten va jag ovanligt bråkig slogs med allt o alla o ingen fatta varför lärarna sa att det va för jag va dum i huvudet asså att jag va förståndshandikappad alla barn på lågstadiet såg mig som ett missfoster så va nästan alltid helt själv och alla va på mig och va elak så jag skulle bli arg o börja slåss och fick inte gå kvar i skolan för dom ansåg att jag va farig. jag visste att det va not annat som va fel men visste inte vad, när jag började i 4an så bytte vi skola och det va min första vändnig mot de bättre fick en lärare som fatta att jag inte va dum i huvudet jag va mkt smartare än dom flesta i min klass hon gjorde så jag börja prata med en kurator och det blev inge mer bråk i skolan och jag började få kompisar. klara mig igenom mellanstadiet utan större problem och 7an gick oxå bra men i mitten av 8an så tog det stopp, under hela tiden mådde jag dåligt för jag visste not va fel men jag visste inte vad det va, blev skol trött och det sluta med att jag nästan aldrig gick i skolan alla trodde det skulle bli bättre när jag börja 9an men de blev bara värre jag blev riktigt depprimerad och orka inte ens gå upp ur sängen jag va bara ledsen jag åt knappt. allt jag orka med va att gå till ku (kyrkans unga) en gång i veckan o bara va och träffa folk. de gick så långt så jag blev sjukskriven och inlagd på psyk i två veckor. efter mycket tjat fick jag göra ett adhd test och det visade sig att jag har grov adhd. allt blev så mkt lättare när jag fick veta, jag fatta varför jag kännt som jag kännt och jag hade rätt det va not med mig jag va inte bara dum i huvudet. fick medidin och jag kom igång med skolan lite igen och gjorde nationellaproven och fick g på allt nästan mvg i svenska. nu så funkar min vardag utan några större problem. tänk om jag fått gjort testet redan i lågstadiet det hade gjort så stor skillnad för mig. jag hade fått gått i 3an,8an och 9an som alla andra barn och jag hade inte behövt mått så dåligt och blivit mobbad..

Kom nyss hem från jobbet som för en gångs skull va kul. sitter och försöker ringa till en men han e tydligen sur och vill inte svara :/ hmm idag ska jag inte gö så mkt blir nog bara att städa rummet och ska försöka lägga mig i tid för en gångs skull. ska fixa lite mat nu kanske bloggar senare om något händer

Varför förstör jag hela tiden när det är som bäst? :(
jag vet ju vem det e jag vill ha varför kan jag inte bara ta han o sluta tänka!
han ger mig exakt de jag behöver. han är ärlig, omtänksam, envis, har samma humor som mig, gillar samma mat och saker som mig. han är verkligen den jag vill va med så varför måste jag förstöra hela tiden? fan ... jag älskar dig ......